Välkommen oktober

…säger jag lite käckt. Men var tog september vägen? :O

Jag är låg.
Jag hoppas gång på gång att jag bara hamnat mellan stolarna i vår ”fina svenska sjukvård” men jag börjar misströsta. Inte kan man hamna mellan stolarna gång på gång på gång?
När remisser skrivs och kommer tillbaks med vändande post hela tiden så måste det väl brista någonstans? När remisser och provsvar försvinner. När viktiga uppföljningar glöms bort.

Byt läkare har tusen personer rått mig till. Men det är inte så enkelt.
1. Jag har en lång historia med min läkare. Jag behöver aldrig börja om från noll när vi träffas.
2. Jag har en sällsynt sjukdom. Min läkare har läst på om den.
3. Jag behöver hjälp från vårt sjukhus. Det vill säga, det är andra läkare som aldrig träffat mig, som har mitt öde i sina händer.  De ser ytterligare en arbetsbelastning på sitt överfyllda skrivbord. De ser inte att jag är en människa som lider 24/7. 
5. Att byta läkare kräver ork och engagemang och orken jag har behöver jag för att kunna kliva ur sängen på morgonen. Sjuka människor har det så. Vad än samhället tror. 

 

Faktum är att jag nu har kontaktat patientnämnden. Var detta kommer leda vet jag inte. Jag har även börjat fundera på att kontakta en tidning. Jag har en ”spännande” historia att berätta och det enda som bromsar mig är att jag vill att familjen ska kunna behålla sin integritet. Men det är på bekostnad av min hälsa.

Patientnämnden i alla fall.

 

Vi börjar där.

 

Comments

  1. Usch å fy vad jag ogillar din situation, man ska inte behöva hamna mellan stolarna.
    Hoppas det händer nåt när patientnämnden blir indragna.
    Tänker på dig finaste du ?

Speak Your Mind

*