Naturen

Jag älskar verkligen skogen, naturen. Det är så rogivande att gå runt och barnen frågar ofta varför jag går så långsamt. Nog för att jag har svårt att gå stundtals, men just i skogen vill jag gå långsamt. Det doftar helt underbart och är så stilla…

 

Vi kan inte ge våra barn Lisebergsbesök eller Thailandsresor bland annat pga min sjukdom. Men jag försöker ge dem annat. Min tid, fina minnen och lugn i den mån vi kan uppbringa i vår familj.

 

 

Jag kan också bli trött på mammalivet ibland. Bli trött på livet. Men, vi jobbar så hårt i vår familj,  kämpar lite mer än i en normalstörd familj och kanske är det därför vi också kan fånga ögonblicken rätt så bra? 5 minuters lugn kan göra en hel dag! En hel vecka!

 

”Do what makes you happy.
Be with who makes you smile.
Laugh as much as you breath.
Love as long you live”

 

En stund ute i frisk luft gör att vi kan andas igen. Naturen är helande och fördomsfri.

 

Jag önskar att medmänniskorna också var (hyfsat) fördomsfria och förstående. Men alla är inte det och jag kan inte göra något åt det. Jag får ändra på mitt eget tankesätt.

 

Jag bara måste rekomendera Mamma Zoffes blogg i sammanhanget. Hon sätter ord på så mycket som bubblar i många mammor.

Oavsett om man är sjuk själv, eller har en funktionshindrad familj, eller både och, så haltar livet.

Och utan kärleken till sina barn skulle det aldrig ha gått.

Tack för att ni finns mina hjärtan! Och tack J. för ditt tålamod, din styrka och att du klarar av att arbeta.

Comments

  1. <3 <3 <3

  2. Eva-Britt says:

    Ni är en fantastisk familj! Kram

  3. Vad klokt och fint du skriver. Önskar att jag också kunde finna ro i något (som naturen) lite oftare. Just nu är det mkt frustration. Sitter här vaken i natten efter att ha sovit bort hela kvällen i soffan. Jag skulle bara vila kroppen lite framför tv:n, och totaldäckade… Avskyr att nästan all min ork går åt till jobbet. Men jag ORKAR INTE bråka med FK. Inte nu i alla fall.

    Du är fantastisk, en äkta kämpe.

    Kramar <3

Speak Your Mind

*