Livet är dagarna som går

Så skakas vår familj åter om i en ruskig verklighet. Samtidigt som jag tänker ”varför vi, varför nu igen, när ska vi få slappna av” så tänker jag, det är ju det här som är livet. Med och motgång. Glädje och sorg. Liv och död. Hälsa och sjukdom. Vänner och ovänner. Balans och kaos.

I natt har jag inte sovit alls och just nu sitter jag med ögonen i kors. Jag har precis skickat i väg M och J på läger och jag skulle egentligen ha varit med, men som sagt. Livet. <3
Hur tacklar Ni livets snubbeltrådar?

Hope is a thing with feathers
That perches in the soul;
And sings the tune without words
And never stops at all.
— Emily Dickinson

Speak Your Mind

*