How to miss a childhood

Häromdagen satt jag på dotterns gymnastik och tittade mig omkring. Jag såg smartphones och iphones i så gott som alla föräldrars händer. Ingen satt och tittade på barnen. Jag tänker…man kanske kan sätta sig i bilen och göra det man måste på telefonen och sedan komma in till barnen och vara närvarande. Det är likadant i parken, på restaurangen och så vidare.
Jag faller dit ibland jag med, självklart. Jag försöker dock tänka mig för innan numera.  Jag jobbar stenhårt med det. Då är det lättare att säga till barnen att jag måste jobba vid datorn/telefonen när jag måste. Då ska de kunna respektera att jag inte kan avbrytas hela tiden. Men självklart är det inte lätt. Man har ju hela världen i telefonen och kan ju missa något! 😉

För att få en värdefull och mindre stressad vardag så måste man ändå tänka till. Åk till parken/skogen/leklandet utan telefon någon gång för att ”öva”. Det är superskönt. Känner man sig stressad av att telefonen är någon annanstans kanske det är en tankeställare så god som någon…

Jag funderar mycket på det och det här inlägget satte definitivt igång mig ännu mer.

 

Utdrag ur den bloggen:

 

*Give an exasperated sigh when your child asks you to push her on the swing. Can’t she see you’re busy?

*Lose your temper with your child when he “bothers” you while you are interacting with your hand-held electronic device.

*Have the phone to your ear when she gets in or out of the car. Convince yourself a loving hello or goodbye is highly overrated.

*Use drive time to call other people regardless of the fact you could be talking to your kids about their day—or about their worries, their fears, or their dreams.

*Don’t look up from your phone when your child speaks to you or just reply with an “uh huh” so she thinks you were listening.

Comments

  1. Mamma/mormor/svärmor Eva-Britt says:

    Exakt! Bra talat…

Speak Your Mind

*