Är det något jag gillar så är det att lyssna på Sveriges Radios dokumentärer. Jag lyssnar på i stort sett alla. Den här, ovanför, ”Gå till jobbet och dö” tyckte jag mycket om. Den var väldigt gripande och tog upp ett ämne som sällan pratas om. I alla fall har det gått mig förbi att det är SÅ många som dör i arbetsplatsolyckor varje år. Lyssna!
Jag bara måste ju nämna denna serie som genomsyrar hela mediasverige just nu. Herregud så bra! Den finns tillgänglig på Svt.se i 28 dagar till och jag tycker verkligen alla ska se den!
Det finns fortfarande sådan förskräcklig homofobi i vårt samhälle trots att vi lever på 2000-talet. Skrämmande och ofattbart. Jag växte upp på 80-talet och minns när hiv och aids var i löpet.
Gardell har gjort en så oerhört bra serie och jag ska läsa böckerna också.
Titta på den!! Viktigt!!
Jag såg precis ett inslag där Jonas Gardell gästar Malou och även det rekommenderas! Det har nog inte kommit ut på play ännu (tv 4) men se det när det publicerats.
Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.
Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.
Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.
Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!
Gillar´t!
Här älskar vi paketkalendrar och barnen har ju en sådan varje år. Nu hittade jag en så fin bok som snart ska ges ut. Den är upplagd så att man kan läsa ett kapitel varje dag fram till jul. Den här får bli paket nummer 1 i vår paketkalender!
Det är 1 december, den månad då barnen räknar dagarna till julafton. Men det vet inte Vrese, den ilskna gamla gårdstomten, eller Nina och Kain, kaninbarnen, som bor med sin talrika släkt i Stora Skogen. Än mindre vet de att de för första gången ska fira jul eller att tomten ska komma.
TOMTEN TILL S står det på enskylt som kommer med vindarna. Skylten har suttit på Vreses grind, för gårdens mark är till salu. Nu landar den hos kaninerna och läskunniga kråkor tyder den. Tomten ska komma, säger de, TILL S, det måste vara Stora Skogen. Kråkorna vet också att tomten kommer till jul. Vad jul är vet ekorrarna, som berättar att det är när man hänger vackra saker i träden, äter, dansar och sjunger.
Hos Vrese händer det märkvärdiga ting. Han ser en stjärna på himlen, större än alla andra. Den kommer närmare, förvandlas till en kvinna med ljus i håret och en kaffebricka! Hon säger: Du ska få ett barn. Nej förresten två! En idiotisk dröm tänker Vrese, och glömmer bort den.
I Stora Skogen väntar man på tomten! Kaninerna övar på hälsningsfraser och planerar maten till julbordet och alla funderar på hur man ska klappa, för det är tydligt att man ger julklappar. Skogens fåglar klär granarna med vildäpplen, glasbitar och fjädrar i alla färger. Men kaninbarnen Nina och Kain orkar inte vänta, de ger sig ut i vinternatten för att leta upp tomten och hamnar i en snöstorm. Ödet för dem till Vreses gård och plötsligt ser han två genomfrusna barn komma in genom grinden.
Detta är en alldeles, alldeles underbar julsaga i 25 avsnitt, som kan läsas varje decemberdag fram till juldagen. Ulf Stark har förenat klassisk komedi med saga och drama och skapat en berättelse alla måste ta till sitt hjärta. Almapris-nominerade Eva Eriksson har skapat ett hundratal ljuvligt fina färgbilder av världsklass. Boken är ett av Ulf Starks och Eva Erikssons mest glädjebringande och stämningsfulla verk.
Källa: Adlibris
Sedan måste jag berätta att jag kontaktat Adlibris för att fråga vad som gäller när man publicerar en bild på en bok. De hänvisade då vidare till böckernas förlag, som äger rättigheterna till bilderna. I det här fallet var det Rabén och Sjögren. Jag tänkte att jag kontaktar dem också och fick från dem klart att jag får lov att publicera deras bokomslag. Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det är jättebra reklam de får i bloggar på det här sättet, men jag vill ändå höra mig för. Hädanefter vet ni att jag har tillstånd dårå! 
När man reser med barn är det toppen att ha med sig spel. Jag har alltid ett par minispel liggandes i handväskan som vi använder när vi sitter och väntar på tex en restaurang. Har man barn med NPF så lär man sig sina knep med åren. Men i alla fall, i somras när vi åkte till Legoland med 7 barn så sydde mamma en särsklid påse till alla spel. Den hänger numera redo att bara slänga med i packningen när vi åker någonstans. Man behöver ju inte ha en så här snygg-sydd påse, man tager vad man haver.
En mindre väska, ála necessär fungerar som förvaring åt lösa tärningar, spelpjäser och pennor.
Reglerna är enkla, spelen här i ska vara kvar här i. Annars sprids de lätt bland övriga leksaker här hemma och så försvinner tanken med påsen. Den ska vara lätt att packa med och det ska vara en del spel som vi inte alltid spelar här hemma.
Tampons For Free kör en kampanj ihop med Pronaxen just nu. Idag kom ett litet presentkit på posten och jag blev jätteglad! Jag vet, det låter girigt och prylgalet, men just idag när allt känns lite extra svårt så var det så kul att få något på posten. Chokladbiten är redan uppglufsad och nagellacket med glitter i har jag testat. Tablett-etui kändes som väldigt mycket ”jag” dessutom. Jag har ingen mensvärk idag men desto mer ryggsmärta och jag ska testa naproxen. Paracetamol har inte räckt idag kan jag säga. :S
Igår när jag satt i bilen en stund och väntade så tog jag kort på min väska. Ja, just det, jag var uttråkad där i bilen. Men hur som helst så kan jag visa bilden här, för det är ändå en smart grej. Jag letade en väskinsats länge men tyckte det var dyrt. Väskinsats för de som aldrig använt handväska är en insats som man byter mellan olika väskor. I stället för att flytta alla saker. Jag har alltid en massa grejer med mig, som mediciner och första hjälpenstuff till exempel.
Ja, i alla fall, jag hittade en necessär på IKEA som kostade 39:- och som var så finurlig så att den kan stå öppen med hjälp av en liten metallram. Svårt att förklara, men det fungerar i alla fall jättebra som just en väskinsats. 39:- känns bättre än till exempel den HÄR.
Min väska på bilden är bara en slingbag som jag tror jag har skrivit om förut. Annars ska jag göra det om ett tag, för den är toppen!
Over and out.
Jag lade in lite bilder på mammas hemsida nyss, hon har sytt lite smått och gott. Tröjan till Mollie här ovanför är min favorit! Mjuk jeanstrikå med det lilla extra.
Goa byxor som passar till. Älskar sådana här byxor som inte klämmer åt och som barnen kan leka i.
Till Mollie var det ja.
Jag har lyssnat på Paganinikontraktet de senaste nätterna. Jag tyckte den var jättebra och spännande.
Jag har läst alla tre böcker Kepler har skrivit och det ska bli kul att se filmerna.
Det är väldigt många barnkalas för barnen just nu. 
I helgen var M. på 8-årskalas och då hade hon med sig den här necessären med en liten börs till. Mamma har sytt dem, visst är de fina? M. ville lägga i lite saker så vi köpte till en hårborste, cerat, plåster och tandborstfodral.
Snart är det dags för M:s egna barnkalas. Sedan kan vi pusta ut lite och ladda inför julen.
Efter att vi kom hem från Legoland så har Lego och Duplobyggandet tagit fart här igen. Legot har barnen på sina rum, i egna lådor. Men Duplot har vi gemensamt i en stor tygkasse som min Mulle Meck-kompis (haha, tack K!!) fick sy till oss för säkert 10 år sedan. Den håller bra än och bättre förvaring för Lego finns nog inte…. Man fäller ut påsen på golvet så att det blir en stor lekyta. När man ska städa drar man bara ihop den och hänger upp den igen.
En tygrundel med öljetter och ett band är själva basen.
Mina senaste bokfynd. 10-20:- styck. Jag älskar bokhyllorna på loppisar. Innan böcker hamnar i min korg luktar jag i dem, för har de bott hos en rökare innan kommer de inte med mig hem, FY vad det stinker! (Luktar de gammalt bibliotek däremot slänger jag ner dem i min korg med glädje, aaah). I övrigt så är det en riktig guldgruva att skrota bland loppisböcker. Trädgårdsböcker och kokböcker med några år på nacken är extra kul.
I lådan under har vi vattenfärger, paletter och ”kladdfärger”.
Äntligen har vi hittat ett system som fungerar för oss, vad det gäller barnens pysselsaker. Jag har tidigare testat olika varianter, som att barnen har sina egna saker vid sina skrivbord, men eftersom vi alltid sitter ihop i köket när vi pysslar så var det ingen bra lösning.
Nu har vi faktiskt haft det så här i över ett år och det är toppen för oss. Vi har en hylla i en del av köket (vi har ett matrum i anslutning till köket eftersom köken i 60-talshus är så små), där vi förvarar allt.
Bilderna är tagna vid lite olika tillfällen så det är lite förändringar, men i övrigt så finns numera allt där vi lade det sist! Ohlala! Man får vara lite strukturfascist i den här familjen för att alla ska må så bra de kan.
Med tre läxbarn/ungdomar så är det toppen att ha allt här. Förut irrade vi alltid omkring efter pennvässare, bra färgpennor för just den läxan, sudd, rätt blyerts osv. För att inte tala om saxar och tejp! De försvann jämt! Det är ju ett gäng kreativa ungar jag klämt ut och just sax och tejp används flera gånger om dagen till alla projekt. (Mamma, du vet vad jag pratar om!! )
…och ska man ha bra tuschpennor så är det bara Berols som gäller. Man kan glömma korken i flera dagar utan att de torkar ut. De täcker fint och de räcker i evigheter. Dyrare ja, men billigare i längden. Gnisslar gör de inte heller. Färgpennorna och tecknarpennorna vi använder är Lyras. Även de outstanding i sin kategori.
…tipsar om en blogg alltså.
Jag följer den här familjens blogg. De är just nu och hämtar hem sin adopterade dotter från Kina och det är magiskt att få följa med från min egen soffa. Jag brukar inte tycka att kvaliteten på foton är av största betydelse, (rätt ljus, rätt komposition etc) utan att man fångar en känsla. Ashley Ann fixar både och. Att de sedan har en oerhört spännande berättelse att dela gör ju inte saken sämre.