Med solsken i blick

Vilken härlig dag det smög sig emellan allt snöblandat regnrusk. 😀 Vi grillade korv i skogen, drack varm saft och rykande hett kaffe ur termos. Vi fick stelfrusna tår och röda kinder på alla barnen. Tonåringarna hade ingen mobiltäckning och fick sol på nästipparna. Lilla valpen skuttade runt och upptäckte alla goda dofter, hur rådjursbajs smakade och hur kul det var med alla kompisar.

Med ärvda kläder ett par storlekar för stora. Man tager vad man haver.

Fyra månader på jorden

Härligt med soliga vinterdagar!


Äntligen kom snön OCH solen. Kombinationen som är så magisk.

Cykelverksta´n hos oss

*inlägg i samarbete med Cykelkraft*

Nu drar snart cykelsäsongen igång på allvar igen, även om de här hemma faktiskt cyklar en del MTB även på vintern.
A. har ju sin egen lilla verkstad på gården där han har pedantisk ordning och kan ägna timmar åt att meka, putsa och polera sina cyklar.
Han utökar ständigt sin utrustning med verktyg och andra cykelrelaterade produkter och det senaste är en momentnyckelsats från Cykelkraft.se

Att hålla på med MTB innebär ju att man får pyssla ganska mycket med sin utrustning om man vill att den ska hålla länge och fungera som den ska. Något som slits en hel del är slangar och det brukar alltid vara minst en i MTB-gruppen varje träning som har fått punka. 😀 Men så kör de ganska tuffa pass där ute i skogen också.

Slang Maxxis Welter

Visst ser det helt underbart ut!? 🙂

Gott nytt 2018!

Äntligen är vi över på ett nytt kapitel i livet! Spännande och skönt att släppa 2017 bakom oss. Vi har spenderat helgerna här hemma och tagit det lugnt. En timme i taget, en dag i taget, precis vad vi behöver. Julen var fin, lite annorlunda, men fin, och vår största julklapp var förstås vår lilla valp. Hon har tagit oss med storm. 😀 Hon är en så rolig personlighet och väldigt aktiv och lättlärd, för att helt plötsligt somna och sova som en stock. Precis som en valp ska göra. <3 Jag njuter och försöker spara varenda minut i minnet eftersom det går så fort. Kisspölar och sylvassa valptänder försöker jag ignorera. 😉

Så ja, nu är vi alltså inne på 2018. Förra året var en prövning för många i min närhet. Fy, vilken smärta och oreda 2017 bjöd på. Men jag går hoppfullt in i det nya och tror att det är nu det händer.

Nu ska vi ta emot belöningen.

Gott nytt år!

Vår söta Tomtetass!

 

Välkommen hem!

Alla vet nog vid det här laget att vår lilla Tova har flyttat hem till oss! I stort sett alla som läser här (enligt min statistik) följer ju mig på Instagram också.

En vecka har hon varit här nu och vi är så tacksamma och glada. Förra året i december kämpade vi på med vår sjuka Nessy och hade väl börjat tänka på att hon skulle få somna in så småningom. Det gör så ont men en ny hund i huset är verkligen ett litet plåster på såren. Valpar är bäst på att leva i nuet. <3

Vi funderade lite fram och tillbaka angående ras på vår nya hund, men valet gick ändå på en havanais igen. Maken till familjär, glad och enkel hundras får man leta efter. <3

 

Naturen är häftig!

Lösenordsskyddad: Bildbomb!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Sov gott min skatt

SOM vi bävat.
Så kom dagen då vår älskade hund var tvungen att avlivas. Hon har inte mått bra på ett bra tag, men det sista blev det värre och värre med hennes allergier och andra hälsoproblem så vi fick till slut ta det svåra beslutet att låta henne somna in.

Hon kom till vår familj i en tuff tid och har fungerat som obehörig terapihund. 😀 Hon har skött jobbet utmärkt och den glädje hon har gett oss är så svår att få ner på pränt, att förklara för utomstående. Att ta beslut kring avlivning är aldrig lätt och det var det synnerligen inte när det gällde Ness. Men som hundägare är det ens skyldighet att kliva utanför känslorna och se till vad som är bäst för hunden.

Jag måste säga att våra barn har varit så otroliga under den här processen och tiden efteråt. De har sörjt såklart, oerhört mycket, men de har visat en enorm styrka och förnuftighet. En hund blir ju som ett syskon, som en busig lillasyrra. Vi har haft så många olika djur genom åren men just hundar kommer närmare ens själ på ett sätt som de flesta hundägare nog kan hålla med om. De kräver omvårdnad, uppsikt och måste lita helt på sina ägare.

Nu är det tomt här hemma. Inget klapprande från tassarna på golvet, ingen sängvärmare, ingen som ger i från sig skall när det ringer på dörren, ingen hundkorg i hörnet, ingen som skriker och dansar av glädje när mor- och farföräldrar kommer på besök, ingen som pockar på uppmärksamhet när det vankas godsaker, ingen som sitter och väntar innanför dörren när vi kommer hem, ingen som krafsar på städskåpet (där hennes mat fanns) när hon är hungrig, ingen som busar med vår kanin, ingen som slickar tårarna från våra kinder, ingen att pyssla om med pälsvård och tofsar, ingen god hunddoft, ingen att gå promenader med, ingen som sällskap ute i trädgården…listan kan göras lång.

Vi kommer definitivt att skaffa en ny hund. Men vi är på olika fas än så länge, någon i familjen vill ha en ny hund direkt , någon vill inte bara byta ut Ness till en annan hund, någon vill avvakta och så vidare. Dessutom kommer det en strid ström av önskemål kring raser också. Jag är så förälskad i Bichon Havanais och den personlighet och mentalitet de har så jag vill gärna ha en havanais till. Vi har haft flera olika raser genom åren men en dvärghund passar nog bäst just nu. Så framtiden får utvisa när det kommer en ny familjemedlem till oss.

Sov gott min skatt. Som jag älskat dig. Tack för allt.

Vem tar hand om de anhöriga?

Vem tar hand om anhöriga när deras ork är slut?
Vem sköter om anhöriga när utmattningen tar vid?
Vem klappar den anhörige på huvudet och säger att allt kommer att bli bra?
Vem stoppar om den anhörige på kvällen och säger god natt, sov gott?
Vem tar hand om allt den anhörige är ansvarig för när kraften har sinat?
Vem stöttar den anhörige när livet snurrar runt?
Vem berättar för den anhörige att den gör ett bra jobb och borde få lön?
Vem tar hand om anhörigas nära och kära när kraschen är ett faktum?

”Carve a tunnel of hope through the dark mountain of disappointment”
Jr. Martin Luther King

Blåbärsskogen


Vi har varit i fjällen en vecka och skogarna norröver svämmar över av blåbär och hjortron. Jag förstår inte att det kan vara ett dåligt blåbärsår och att inte skogen är full av människor som bunkrar upp sina förråd inför vintern. Men det kanske bara är i Norrland det är dåligt med blåbär just i år. I Dala-skogarna var det helt blått. 🙂

Läser just nu!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Är det fler än jag som alltid har fler böcker än en på gång samtidigt? Jag har alltid haft det, kanske lite splittrat… Jag försöker återerövra min läsförmåga och läshunger igen efter att jag blev hjärntrött. Jag som tidigare läste minst en bok i veckan kan nu läsa en bok på några veckor. För två år sedan kunde jag inte läsa alls. Jag får ofta läsa om stycken men oavsett så är varje kapitel jag tar mig igenom en vinst. Jag tror att hjärnan behöver jobba och jag avsätter tid till läsningen fast jag inte alltid orkar.
Under de åren jag inte kunde läsa alls så fortsatte jag dock att köpa böcker som innan så det finns många godingar att ta tag i. Just nu läser jag böckerna här ovan.

 

:: Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller

Vägen till Sugar Maple Inn är en söt berättelse som doftar av äppelpaj och utspelar sig i Vermonts vackra bergslandskap. Författaren Louise Miller bor i Boston och jobbar precis som huvudpersonen som konditor. Det här är hennes debutroman.

:: Walden av Henry David Thoreau

År 1845 byggde sig Thoreau en stuga vid tjärnen Walden nära Concord i Massachusetts. Han levde där nära naturen i över två år och hade under tiden få kontakter med civilisationen. Skildringen av det enkla och oberoende livet i skogarna är ett gott exempel på hans kritik mot det framväxande moderna samhällets avigsidor.

:: När själen får grönska av Eva Robild

Naturen som grön medicin.
Att fågelsång, porlande vatten, en viskande skog och en obruten horisont kan ge sinnesro, det vet vi, det känner vi. Nu visar även forskningen ett allt tydligare samband mellan hälsa och natur. Vi behöver vistas i gröna rum för återhämtning, läkning och inspiration.
Den här boken kräver nog ett eget inlägg så småningom.

:: Susanna av Elsi Rydsjö

Susanna Eleonora Lindman, prästgårdsfröken, lever i senare hälften av 1800-talet. Hon är andligen född femti år för tidigt, hon är självständig, stark och begåvad. Men hon är snärjd i sin tids fördomar och tänkesätt – snärjd som i dammarnas näckrosstjälkar, säger hon själv. Hon ser ändå en väg öppen genom vidare utbildning; hon har goda förebilder i Karin Åhlin och hennes skola i Stockholm och Cecilia Fryxells flickpension på Rostad i Kalmar.

Jag köpte mitt exemplar på loppis i vintras. 🙂

Trädgården i juli


Kära nån! Jag blir som ett barn på julafton varje dag när jag kommer ut i trädgården och kan komma in med det här fatet fullt! Jag har alltid gillat att odla, men bara i liiiiiten skala. När jag var liten fick jag ett eget litet trädgårdsland och jag minns fortfarande när pappa grävde upp det. Jag som minns med dofter känner en sådan härlig känsla när jag känner doften av solvarm persilja.


Jag har två (lite större än pallkragar) odlingslådor med grönsaker i, och det ger hur mycket mat som helst! Tomaterna har jag i krukor men i övrigt så ryms allting i lådorna. Jag behöver inte rensa ogräs och jag behöver inte mötas av tusen sniglar. Vi har koppartejpskant som fungerat bra. Jag har tagit ett par stycken sniglar men jag tror de kom med gräsklipp som vi lade som gödning i början.

Eftersom jag inte alltid mår helt okej i kroppen så behöver jag ha en enkel trädgård. Jag tycker att vi i år har fått till den optimala sådan för vår familj. Plats på gräset för lek och stoj, en nyplanterad syrenberså (så liten än så den blir för barnbarnen kanske, haha) och så odlingslådorna som står på grus så att vi inte behöver jobba häcken av oss. 🙂 Det enda vi egentligen gör nu på sommaren är att vattna och det behöver inte göras varje dag eftersom det är i lådor och det håller fukten bra när allt sitter så tätt.


Det som fascinerar mig mest är all broccoli vi får! Vi hade ju inte haft det innan utan satte alldeles för tätt. De blir tydligen enorma plantor. 😀 Men vi skördar massor även om de står tätt och idag blir det broccolisoppa, en annan dag blev det stuvad broccoli och så äter vi den rå till mat. Oj, så lyxigt att hämta där ute.


Ångrar att jag inte sådde fler solorosor och andra sommarblommor. Jag hade ingen plats kvar, men jag kunde egentligen ha skapat plats. Det här är den första solrosen som slagit ut och den hade krupit hela vägen upp i äppleträdet så den fick äran att bli snittblomma till matbordet.

Ska försöka få till lite överblicksbilder också, det är kul att titta på i vinter och även för att komma ihåg hur vi hade det i år, inför nästa säsong.

AAAh!

Jag är ledsen att bilderna blev så suddiga. Jag hade inte en bra dag ”i huvudet” och min syn blir påverkad då. Därmed kan jag inte ställa in kameran riktigt men jag försöker att strunta i min petighet och gilla läget. 😉

Sveriges sydligaste punkt

En liten dagstur till Sveriges sydligaste udde.

Alla vackra platser man får se när man bilar genom Sverige <3

”The hum of bees is the voice of the garden”