När jag var liten lekte jag skola varje dag. I alla fall känns det så när jag minns tillbaks. Jag övade in handstilen min fröken hade så att jag kunde signera i mina låtsasböcker på samma sätt som min fröken Ulla. Jag hade guldstjärnor som jag satte i böckerna, jag läste högt ur ”Fröken Smith, den elakaste häxan i världen” och ur ”Marias lilla åsna”, för det gjorde fröken Ulla för mig och min klass. Jag fiskade upp stenciler ur pappersinsamlingen i skolan som jag snodde med hem till min egen skola.
Jag hade ett papper med barnen så att jag kunde ha upprop och kryssa i vilka som var där och vilka som var sjuka.
Jag hade en enorm längtan efter att få en ”svarta tavla”, en griffeltavla, men det fick jag aldrig. (OBS, jag fick mycket annat, innan du mamma får dåligt samvete, haha!)
Nu, som 36-årig mamma till en 9-årig dotter så ser jag hur liknande lekar leks här hemma hos oss. Just nu är det en skola uppbyggd här i vardagsrummet och jag har lovat att inte ta bort den, så att skolan kan fortsätta, efter skolan, om man säger så.
Min dotter önskar sig en svarta tavla whiteboard. Vi får se vad födelsedagen har att erbjuda.
Jag tycker det är fantastiskt intressant att smygkika på sådana här lekar. De visar så mycket hur barnen uppfattar sin skola, sin skoltid och relationerna där.
Vi har en lyx i vårt hem som inte fanns i mitt hem på 80-talet. En kopiator. Oj, så mycket kopior det har dragits det senaste.
Nu börjar den svarta färgen sina, men jag låter kopiatorn gå varm till färgen är helt slut.
Värre saker än skollek kan barnen aktivera sig med! 
Härliga minnen och kul att få uppleva det igen!