Vem tar hand om de anhöriga?

Vem tar hand om anhöriga när deras ork är slut?
Vem sköter om anhöriga när utmattningen tar vid?
Vem klappar den anhörige på huvudet och säger att allt kommer att bli bra?
Vem stoppar om den anhörige på kvällen och säger god natt, sov gott?
Vem tar hand om allt den anhörige är ansvarig för när kraften har sinat?
Vem stöttar den anhörige när livet snurrar runt?
Vem berättar för den anhörige att den gör ett bra jobb och borde få lön?
Vem tar hand om anhörigas nära och kära när kraschen är ett faktum?

”Carve a tunnel of hope through the dark mountain of disappointment”
Jr. Martin Luther King

Blåbärsskogen


Vi har varit i fjällen en vecka och skogarna norröver svämmar över av blåbär och hjortron. Jag förstår inte att det kan vara ett dåligt blåbärsår och att inte skogen är full av människor som bunkrar upp sina förråd inför vintern. Men det kanske bara är i Norrland det är dåligt med blåbär just i år. I Dala-skogarna var det helt blått. 🙂

Läser just nu!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Är det fler än jag som alltid har fler böcker än en på gång samtidigt? Jag har alltid haft det, kanske lite splittrat… Jag försöker återerövra min läsförmåga och läshunger igen efter att jag blev hjärntrött. Jag som tidigare läste minst en bok i veckan kan nu läsa en bok på några veckor. För två år sedan kunde jag inte läsa alls. Jag får ofta läsa om stycken men oavsett så är varje kapitel jag tar mig igenom en vinst. Jag tror att hjärnan behöver jobba och jag avsätter tid till läsningen fast jag inte alltid orkar.
Under de åren jag inte kunde läsa alls så fortsatte jag dock att köpa böcker som innan så det finns många godingar att ta tag i. Just nu läser jag böckerna här ovan.

 

:: Vägen till Sugar Maple Inn av Louise Miller

Vägen till Sugar Maple Inn är en söt berättelse som doftar av äppelpaj och utspelar sig i Vermonts vackra bergslandskap. Författaren Louise Miller bor i Boston och jobbar precis som huvudpersonen som konditor. Det här är hennes debutroman.

:: Walden av Henry David Thoreau

År 1845 byggde sig Thoreau en stuga vid tjärnen Walden nära Concord i Massachusetts. Han levde där nära naturen i över två år och hade under tiden få kontakter med civilisationen. Skildringen av det enkla och oberoende livet i skogarna är ett gott exempel på hans kritik mot det framväxande moderna samhällets avigsidor.

:: När själen får grönska av Eva Robild

Naturen som grön medicin.
Att fågelsång, porlande vatten, en viskande skog och en obruten horisont kan ge sinnesro, det vet vi, det känner vi. Nu visar även forskningen ett allt tydligare samband mellan hälsa och natur. Vi behöver vistas i gröna rum för återhämtning, läkning och inspiration.
Den här boken kräver nog ett eget inlägg så småningom.

:: Susanna av Elsi Rydsjö

Susanna Eleonora Lindman, prästgårdsfröken, lever i senare hälften av 1800-talet. Hon är andligen född femti år för tidigt, hon är självständig, stark och begåvad. Men hon är snärjd i sin tids fördomar och tänkesätt – snärjd som i dammarnas näckrosstjälkar, säger hon själv. Hon ser ändå en väg öppen genom vidare utbildning; hon har goda förebilder i Karin Åhlin och hennes skola i Stockholm och Cecilia Fryxells flickpension på Rostad i Kalmar.

Jag köpte mitt exemplar på loppis i vintras. 🙂

Trädgården i juli


Kära nån! Jag blir som ett barn på julafton varje dag när jag kommer ut i trädgården och kan komma in med det här fatet fullt! Jag har alltid gillat att odla, men bara i liiiiiten skala. När jag var liten fick jag ett eget litet trädgårdsland och jag minns fortfarande när pappa grävde upp det. Jag som minns med dofter känner en sådan härlig känsla när jag känner doften av solvarm persilja.


Jag har två (lite större än pallkragar) odlingslådor med grönsaker i, och det ger hur mycket mat som helst! Tomaterna har jag i krukor men i övrigt så ryms allting i lådorna. Jag behöver inte rensa ogräs och jag behöver inte mötas av tusen sniglar. Vi har koppartejpskant som fungerat bra. Jag har tagit ett par stycken sniglar men jag tror de kom med gräsklipp som vi lade som gödning i början.

Eftersom jag inte alltid mår helt okej i kroppen så behöver jag ha en enkel trädgård. Jag tycker att vi i år har fått till den optimala sådan för vår familj. Plats på gräset för lek och stoj, en nyplanterad syrenberså (så liten än så den blir för barnbarnen kanske, haha) och så odlingslådorna som står på grus så att vi inte behöver jobba häcken av oss. 🙂 Det enda vi egentligen gör nu på sommaren är att vattna och det behöver inte göras varje dag eftersom det är i lådor och det håller fukten bra när allt sitter så tätt.


Det som fascinerar mig mest är all broccoli vi får! Vi hade ju inte haft det innan utan satte alldeles för tätt. De blir tydligen enorma plantor. 😀 Men vi skördar massor även om de står tätt och idag blir det broccolisoppa, en annan dag blev det stuvad broccoli och så äter vi den rå till mat. Oj, så lyxigt att hämta där ute.


Ångrar att jag inte sådde fler solorosor och andra sommarblommor. Jag hade ingen plats kvar, men jag kunde egentligen ha skapat plats. Det här är den första solrosen som slagit ut och den hade krupit hela vägen upp i äppleträdet så den fick äran att bli snittblomma till matbordet.

Ska försöka få till lite överblicksbilder också, det är kul att titta på i vinter och även för att komma ihåg hur vi hade det i år, inför nästa säsong.

AAAh!

Jag är ledsen att bilderna blev så suddiga. Jag hade inte en bra dag ”i huvudet” och min syn blir påverkad då. Därmed kan jag inte ställa in kameran riktigt men jag försöker att strunta i min petighet och gilla läget. 😉

Sveriges sydligaste punkt

En liten dagstur till Sveriges sydligaste udde.

Alla vackra platser man får se när man bilar genom Sverige <3

”The hum of bees is the voice of the garden”

Right now

:: Jag älskar min man! <3

:: Jag saknar min familj. De är på semester och kommer snart hem efter en vecka på bortaplan.

:: Jag önskar att mamma skulle få må bättre.

:: Jag brukar glömma att äta.

:: Jag behöver en massage av rygg och nacke, tack!

:: Jag fick soppa över hela mig och golvet och bänken och skåpluckor för en stund sedan, när jag tappade en gryta. Hrmpfff.

:: Jag blir glad av nybakt bröd, skrattande barn, soliga höstdagar, familjetid, blommor och loppisar.

:: Jag mår bäst av att ha min lilla hund bredvid mig. Hennes doft, hennes lugn. Hundar!

:: Jag längtar efter ett genomslag i ett projekt vi driver just nu.

Julikvällar


Skogen doftar varm mossa och fåglarna låter lite då och då. I övrigt… helt tyst! <3

Livet är dagarna som går

Så skakas vår familj åter om i en ruskig verklighet. Samtidigt som jag tänker ”varför vi, varför nu igen, när ska vi få slappna av” så tänker jag, det är ju det här som är livet. Med och motgång. Glädje och sorg. Liv och död. Hälsa och sjukdom. Vänner och ovänner. Balans och kaos.

I natt har jag inte sovit alls och just nu sitter jag med ögonen i kors. Jag har precis skickat i väg M och J på läger och jag skulle egentligen ha varit med, men som sagt. Livet. <3
Hur tacklar Ni livets snubbeltrådar?

Hope is a thing with feathers
That perches in the soul;
And sings the tune without words
And never stops at all.
— Emily Dickinson

What if All I Want is A Mediocre Life?

Jag snubblade över en text som jag bara kände att jag ville dela med mig av här. Den kunde varit skriven av mig själv och den passar så bra just nu i den här högljudda, stressiga vardag som blivit en slags livsstil att sträva efter. Jag backar alltid och känner mig som en kuf, men inser att det faktiskt finns fler som mig. Fler som gillar det lugna, att vara själva, att ladda i naturen och att i stort sett bara orka umgås med familjen. Men som för den delen inte är osocial, ogillar andra människor eller är nitisk och bakåtsträvande. 😀

What if I all I want is a small, slow, simple life? What if I am most happy in the space of in between. Where calm lives. What if I am mediocre and choose to be at peace with that?

Från A life in progress

Att vara nöjd verkar vara ett skällsord, eftersom man ska vidare. Vidare, vidare, vidare. Det är nya jobb, bättre löner, nyare bilar, snyggaste inredningen, mest välartade barn, rätt intressen, elitträning för nya mål, nya lopp att delta i, nya äktenskap, robotar till städ, robotar till trädgård, robotar som människa. Det anses fint att braka ihop och bli utbränd, det är ett tecken på att man kämpar hårt, har bra målmedvetenhet och är någon att lita på. Nya kök, nytt altandäck, en liten pool kanske? Rätt märke på tröjan, flest mål i basketkorgen, en segeltur med bästaste vännerna, med rosévinet, i solnedgången. Inga mygg, ingen alkoholism, inget regn. Snittar två böcker i veckan, grillkväll med vänner och tjejkväll på stan. Glöm inte prosciutton och proseccon. Lite lufttorkat och bubbel löser det mesta.


Om jag raljerar? Jo, lite. Men vi som är nöjda med det lilla finns också. Även om vi inte hörs och syns mest. Det är lätt att tappa bort sig själv i dagens surr så texten jag ramlade över gav mig styrka att fortsätta på min väg, som passar just mig.

….och jag hoppas andra fortsätter på den väg som passar just dem. Med eller utan bubbel i glaset. Men försök bara att andas emellanåt. <3

Långhelgen bjöd på sol…

Kristi Himmelsfärdshelgen bjöd på fantastiskt väder, den första riktiga känningen av sommar. Men, så torrt som det är ute nu, med ett pollenlager på allting, så är de småregniga dagarna välkomna. Det lägger sig ett lugn ute.

 

Min gröna terapi

Trädgården nu i maj. Det var en sen start eftersom det varit så kallt. Så jag har haft gott om tid att gå och smådutta med frösådd inomhus. I år lyckades jag väldigt bra med alla sådder och har fått massor av kraftiga plantor. Det är så kul, för det är billigt med frön och jorden går att återvinna så så det kostar liksom nästan ingenting. Inga krav, bara härligt. <3

Gurkor på g

Suddiga små gurkor

Lavendel och kryddor

Rädisor och plocksallat

Broccoli

Dotterns majs. Troligtvis har jag satt dem för tätt, har aldrig sått majs innan. Men de fick inte plats någon annanstans så jag fick snabbt improvisera.

Lösenordsskyddad: Namnkalajs!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Jag vill ändå ha alla minnen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Svartvit helg

Efter attacken i Stockholm i fredags så stannade allt upp för en stund. Veckan innan var det busskraschen i Sveg. Och så gasattacken. Visst vill man bara krama om hela världen och säga att allt kommer att bli bra? La Linda har så fina foton på sin sida, titta gärna på dem. Svenskarna har visat så mycket styrka så ja, jag känner faktiskt hopp trots allt. <3